Brev till politiker och media

Har nu skrivit till Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund, Stefan Löfven och Ylva Johansson. Även Svt och tv4 har fått  e-post.  Känner att nu får det vara nog med idiotin i svensk vård, något måste göras. Jag kanske inte får någon som helst reaktion på detta men då har jag i alla fall gjort något och då får jag väl annars gå vidare och på annat sätt göra påtryckningar. De som känner för att hänga på och också skriva till politiker och media stöttar jag tacksamt. Ju fler desto bättre. Tar också tacksamt emot idéer om vad vi kan göra. Mina krafter bestämmer förstås vad jag kan göra och inte men inser det måste till en förändring. Även om JAG blir frisk bu så kan jag få återfall eller någon av mina nära och kära kan bli sjuka och ska jag då lägga ut över 100 000 kronor åter igen så kommer det att bli tungt, kan jag säga.

Brevet ser ut ungefär som nedan. Har ändrat lite beroende vilken jag skickat till.

Hej …………… !

Vi är MÅNGA i Sverige som är smittade av Borrelia, och andra svåra infektioner, som blivit kroniskt sjuka  (långvarigt sjuka) och som tyvärr inte får någon hjälp av vården. Detta p g a att Socialstyrelsen och Läkemedelsverket VÄGRAR inse att det finns kroniska infektioner, vilket är konstigt då det finns många andra infektionssjukdomar som under decennier behandlats med långa antibiotikakurer t exTBC, Malaria och Syfilis.

De som drabbas blir allvarligt sjuka och en del t o m avlider till slut på grund av att kroppen inte längre orkar. Vi får diverse luddiga diagnoser bland annat, stress, kroniskt trötthetssyndrom (ME), fibormyalgi, depressioner och svåra ångesttillstånd. Men även MS, Parkinson, ALS mm. Alltså svåra sjukdomstillstånd. Det enda vi får är ”symtomdämpande” läkemedel som varken gör oss bättre eller friska, detta trots att de botande läkemedlen finns i Sverige.

Jag har nu, efter att ha varit allvarligt sjuk i 9 år, fått hjälp av en norsk klinik som specialiserat sig på Borrelia och andra kroniska infektioner. De tar andra prover än vad Sveriges sjukvård tar och de skickas till Tyskland för analys. Efter 1 ½ års behandling för Borrelia, TWAR och Bartonella mår jag nu mycket bättre och orkar arbeta deltid och nästan vara den mamma och hustru jag så länge önskat mig vara. Börjar se en ände på mitt lidande efter att ha kämpat  utan hjälp, med diverse läkemedel som varken har hjälp eller t o m  gjort mig mycket sämre. Jag vill blir frisk! Jag vill inte vara samhället till last utan VILL arbeta, ta hand om mina barn, barn-barn och ha ett liv. Därför har jag nu tagit ett lån för att bekosta en behandling som gör mig frisk eller åtminstone så bra att jag kan leva ett liv utanför sängen.

Det här är ju fruktansvärt, att vi ska behöva åka till Norge, Tyskland och USA för att få vård och som gör att vi får ta lån för att få bli friska. Dock är jag enormt tacksam att jag har möjligheten att ta lån, det är det inte alla sjuka som har. Många är ensamstående med sjukersättning efter att ha varit sjuka under lång tid, och de har inte en chans.

Att inte Sveriges sjukvård accepterar att dessa sjukdomar finns, är en katastrof och det kommer (eller redan är) att bli en epidemi om inget görs snabbt. De analyser som finns i Sverige är undermåliga och det är ett STORT mörkertal av smittade. Även de behandlingar som är rekommenderade vid t ex akut Borrelia är alldeles för korta vilket gör att många av de akutbehandlade fortfarande har kvar bakterierna i kroppen och senare insjuknade med svårare symtom.

Sjukdomarna kan också smittas genom bl a graviditet och blodtransfusion. En undran är då om t ex du, dina barn och nära och kära, skulle vilja få mitt blod vid en blodtransfusion?? Eftersom det inte tas tillförlitliga prover så kan därför många blodgivare i Sverige vara smittade och därmed föra smittan vidare. Allvarligt, eller hur?

I Norge är det inte heller accepterat med kroniska infektioner men de har ändå kommit längre i sitt tänkande än Sverige. Mycket kunskaper börjar komma regeringen till känna och det diskuteras på hög nivå nu. Se länkar nedan.

Vad gör då Sverige i den här frågan? De kostnader som dessa patienter ligger till last för samhällsekonomin är enorm i form av sjukvårdskostnader (som inte leder till något) sjukskrivningar, sjukersättning, socialbidrag och framför allt personligt lidande. Eftersom ni är en regering som vill att alla människor ska vara i arbete och inte vara arbetslösa eller sjukskrivna, så borde ju det här ligga i ert intresse i allra högsta grad.

Eller ligger det någon ekonomisk grund eller vinstintresse i att vi är sjuka kanske? Kan det vara så att det finns människor som skor sig på läkemedelsföretagens vinster för de symtomdämpande mediciner som så otroligt gärna ges till oss?

Min önskan är att få kontakt med dig, diskutera vad vi kan göra för att få en ändring och få svar på mina VARFÖR-frågor: VARFÖR får vi inte vården i Sverige? VARFÖR erkänns det inte att det finns infektioner som kan bli kroniska och att de riktlinjer som finns i Sverige är ålderdomliga och fullkomligt felaktiga?

VARFÖR får inte VI bli friska?

Se norska högerledaren Ella Solberg i sitt tal om vården. OBS! 35 minuten.

http://www.hoyre.no/www/aktuelt/nyheter_fra_hoyre/Mangfold%20og%20%C3%A5penhet%20i%20helsevesenet.d25-TMRDWWX.ip

Se också reportagen från norska tv 2 från 20 och 21 oktober.

http://www.tv2.no/nyheter/innenriks/helsetopp-innroemmer-mangel-paa-flaattkunnskap-3905067.html#.UIMSwyvasW0.facebook

Helsetopp innrømmer mangel på flåttkunnskap
www.tv2.no
Erkjenner at de har for lite kunnskap om behandling av flåttplager.

http://www.tv2.no/nyheter/innenriks/helse/steffen-21-ble-alvorlig-syk-av-flaatt-3898638.html

Med vänliga hälsningar
Britt Sundqvist

Dag 22

Åter i Oslo efter en skön helg. Varit sliten den här helgen och inte så pigg som förra. Känner att Rimactanet och Artimisian rör om i kroppen. Har grymt ont i mina fötter igen nu och höfterna är ömma och stela. När jag suttit ett tag och reser mig så är jag som en 100-åring. Känner mig febrig emellanåt och det kryper i kroppen. Är annars ganska pigg i kroppen ändå.

På torsdag har jag besökstid hos dr Oslo och vi får se vad han har för idéer runt detta.

Denna helg har varit STOR för oss Borreliker i Norge.  Tre stycken reportage i norska tv 2 om borreliapatienter på kliniken tillsammans med Helsevesendet bl a. Erna Solberg, partiledare för Höjre  har kräver nya riktlinjer och mer forskning för att hjälpa patienter. Så det är mycket på gång här. En stor drivkraft till detta är Maj- Grevstad som är patient på kliniken och hon har haft kontakt med media och politiker och skapat denna mediestorm. Idag var Dagbladet där för bilder och intervju så det händer något hela tiden.

Det här har gett en kämparanda att försöka förändra även i Sverige då jag ser att det faktiskt går som enskild person att göra förändringar.

Nästa kapitel i sjukdomen börjar därmed. Att kämpa för en förändring av vården i Sverige.

Dag 16

”Dä ordner säj alltid! Å ordner dä säj inte så kvetter dä”.  Ett värmlänskt uttryck som håller i de flesta lägen. Även denna gång. Hade ju, som sagt, ingenstans att bo i natt och trodde jag skulle få åka hem och sen tur och retur från Kil i morn för att få min lilla ”shot”. MEN, så kom det två änglar d v s två supergoa tjejer som också behandlas på kliniken. De lät mig bo med dem på Radison Blu Nydalen då de har en extrasäng i sitt rum. Kämpefint!!

Är grymt trött och sliten i rygg, höfter och ben efter den hårda sängen på vandrarhemmet så jag kommer nog sova gott i natt. Men SÅÅÅÅ skönt att få komma åka hem i morn.

Dag 14 och 15

Jaha, åter tillbaka. Det var tungt igår när jag satte mig på tåget och hela jag skrek: JAG VILL INTE. Det hade varit en fantastisk helg med mycket mys, go mat och promenader och det gjorde ju inte saken lättare. När jag sen kom till kliniken och pratade med en annan tjej, som går på IV behandling på sin 8:e vecka och som har blivit så mycket bättre men ändå tror att hon nog får hålla på fram till jul innan behandlingen är klar, så tappade jag modet helt. Hur ska jag orka? Om det blir SÅ länge. Hur ska jag ha råd?

Inte nog med det så hade jag ju inte fått något rum den här veckan, och nästa, på det hotell jag tidigare bott på utan nu fick jag bo på vandrarhem. Hamnade naturligtvis i den tjaskiga delen av bygget. Inget internet på rummet och det var mycket nedgått och slitet. Ja, jag hade i alla fall tur att jag fick ligga ensam i ett fyrbäddsrum med dusch. ”Man får va gla för dä lille”, som man säger i Värmland.

Sängen var inget vidare, bara en skumgummi madrass och det gjorde inte min redan ömma kropp något gladare precis. Sov inte många timmar innan varenda kroppsdel värkte.

Sen har jag inget boende från onsdag till torsdag för då var det fullt här på vandrarhemmet och på varenda hotell med drägligt pris i Oslo. Så jag vet inte, men ordnar det sig inte så får jag väl åka hem en dag tidigare denna veckan. Så får det väl bli helt enkelt.

Usch, det här kommer att bli två tunga veckor!

Dag 11

Torsdag och först behandling och sen hemfärd. Sköööööööönt! Längtar efter min älskade M och familj.  Igår kväll var jag så trött så det blev bara vila som gällde. Och så fick jag inte in mina bilder i datorn som jag tagit, vet inte varför, är ingen nörd på nåt sätt men nu funkade det i alla fall.

Var inte lika pigg igår kväll så jag tog tricken en bit ner till Karl-Johan och gick sen ut till Akerhus fästing. Det var en om ännu finare morgon idag än igår för Oslofjärden låg nästan spegelplank. 

 

 

 Politi till häst gjorde sig redo för tjänst i byn. Häftigt med ridande poliser, tycker jag.   Modigt av både häst och ryttare att våga sig in i stora folkmassor.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nere i stan igen så hamnade jag i de ”finas kvarter”. Det är inte BARA lusekofter som gäller i Norge.

 

 

 

 

VILL HA!!

 

 

In your dreams, Brittan! Inte att tänka på efter den här behandlingen!! (och inte före heller) Men vem bryr sig om Louis Vuitton och väskor från Mulberry. Jag vill bli frisk!!

Tillbaka till verkligheten. CUBUS NÄSTA!

Dag 10

Helt slut slängde jag mig nu på sängen för att vila mina ömma värkande höfter och fötter. På gående fot från 10 i morse förutom vid behandling och lunch. Så idag skriver jag nog inte mer, kanske senare om jag piggnar till och lusten faller på. Ha dä! 🙂