Arkiv | november 2012

Läkareden och läkarens etika regler

                                               Läkared
Jag försäkrar på heder och samvete att jag i min
läkargärning skall sträva efter att tjäna mina medmänniskor
med humanitet och vördnad för livet som rättesnöre.

Mitt mål
skall vara att vårda och främja hälsa, att förebygga sjukdom
samt att bota sjuka och lindra deras plågor.

Imitt arbete skall jag följa läkaretiken och enbart
använda metoder vilkas nytta påvisats av medicinsk forskning
eller erfarenhet. Då jag rekommenderar undersökningar och
behandlingar skall jag objektivt bedöma hur de gagnar patienten
och vilka nackdelar de eventuellt medför.

Jag skall fortlöpande upprätthålla min yrkesskicklighet
och granska kvaliteten av mitt arbete.

Jag skall högakta mina kolleger och bistå dem i
vården av deras patienter, då de ber om det. Jag skall
uppmuntra mina patienter att vid behov rådfråga
även en annan läkare.

Jag skall respektera min patients vilja. Det som
meddelas mig i förtroende i samband med vården av patienterna
skall jag hemlighålla.

Min plikt som läkare skall jag fullgöra mot
envar utan att diskriminera någon.

Mina färdigheter som läkare
skall jag inte använda i strid med min yrkesetik ens under hot.

Läkaretik etiska regler

(Antagna av Läkarförbundets fullmäktige den 6 maj 1988)

Den som valt läkarens yrke har åtagit sig en stor och
krävande uppgift. Denna uppgift kan han fullgöra endast om
grundliga kunskaper hos honom förenas med allvarlig vilja att följa
de etiska förpliktelser som läkarna sedan årtusenden har erkänt.
Läkaren uppnår i sin verksamhet förtroende genom sin personlighet,
sina kunskaper och sin yrkesskicklighet. Enligt dessa principer har
Finlands Läkarförbunds fullmäktige godkänt följande regler
att iakttas av varje läkare i sin yrkesutövning:
i
Läkarens plikt är att skydda människoliv och lindra
lidande. Hans främsta mål skall vara att befrämja hälsa och
övervinna sjukdom.
ii
Läkaren skall tjäna sina medmänniskor i enlighet med
människokärlekens bud och i sitt uppträdande och sin verksamhet
visa sig värdig det förtroende och den aktning som hans uppgift
förutsätter. Läkaren får aldrig medverka vid tortyr, delta i
verkställande av dödsstraff eller i annan omänsklig verksamhet
eller förberedelse till sådan.
iii
Läkaren skall bemöta sina patienter likvärdigt och han
får inte låta ras, religion, politiska åsikter eller samhällsställning
inverka på hans förhållande till dem.
iv
Läkaren får inte göra sin auktoritet gällande så att han
inkräktar på patientens rätt att bestämma över sig själv. Även då
patienten inte förmår uttrycka sin vilja är det läkarens plikt att
handla med patientens bästa för ögonen.
I en situation där läkaren fattar sina undersöknings- och
behandlingsbeslut oberoende av patientens vilja, bör besluten alltid
kunna motiveras med medicinska skäl.
v
Läkaren skall upprätthålla och förkovra sina kunskaper och
sitt kunnande och han skall endast rekommendera undersökningar och
behandlingar som i enlighet med medicinsk vetenskap och beprövad
erfarenhet anses effektiva och ändamålsenliga.
vi
Önskar läkaren att hans patient deltar i en vetenskaplig
undersökning, där man avviker från den vanliga medicinska
undersökningen och behandlingen vid ifrågavarande tillstånd,
förutsätter det att patienten ger sitt samtycke till detta, utan
påtryckning, väl medveten om undersökningen och de extra
påfrestningar och risker den för med sig. Vid undersökningen skall
läkaren följa allmänt vedertagna deklarationer rörande
forskning samt myndigheternas anvisningar.
vii
Läkaren skall iaktta tystnadsplikten och även uppmana
sina underordnade att göra det.
viii
Läkaren får inte låta sig ledas av otillbörligt förvärvsbegär.
Hans arbete skall vara avpassat efter patientens behov av hjälp och
hans ersättning efter omfattningen av det utförda arbetet.
ix
Läkaren skall vid utfärdande av intyg och utlåtanden
minnas, att han är ett opartiskt vittne eller en sakkunnig, vars
utlåtande skall grunda sig på de objektiva iakttagelserna vid en
omsorgsfull undersökning och på en kritisk bedömning av dem
samt på andra fakta, som läkaren fått till sin kännedom.
x
Läkaren skall vid offentliga framträdanden iaktta noggrann
urskillning och undvika att framhäva sin egen person. I sin annonsering
skall han följa annonseringsreglerna för läkare.
xi
Läkaren skall avhålla sig från sådan sjukvård, där han
inte har frihet att handla i enlighet med sina förpliktelser och
dessa reglers bud.

Dag 57

Måndag 26 november 2012 (IV:vecka 9)

Som sagt, 9:e behandlingsveckan och det är verkligen upp som en sol och ner som en pannkaka. Det har varit en helg i herxet tecken. I går var riktigt tungt.  Flippade och hade ont i kroppen som tusan, lite feber, yr och svårt för ljud igen. Oroligt förstås och deppigt. Inte bra att det fortfarande är så upp och ner.

I torsdags fick jag också reda på proverna som skickats till Tyskland för analys. Inte alls de resultat jag hoppats på. CD 57 =52 (ska vara helst över 200) Chlamydia Phneu LTT`= 6 (ska vara under 2 för att jag ska anses fri från TWARen). Han förklarade att det berodde på att IV:n  gör att bakterierna kommit ut i blodet istället för att gömma sig i cystorna.  Det är ju bra för då kan antibiotikan KILL IT, MEN, lik förbannat så har jag ju fortfarande bakterien kvar i kroppen.

Jag frågade vad han rådde mig för behandling och det var då endera fortsatt IV-behandling med Azitromax och Flagyl eller Azitromax i tabletter och Flagyl. Vilket då blir komplicerat då jag inte har råd med mera IV och jag klarar inte att äta tabletterna för magen. Om jag nu inte fått bort bakterierna så är risken stor för återfall, om jag inte kan äta tabletter, vilket jag är livrädd för. Effekten av IV-behandlingen kan ju också komma en tid efter att den avslutats. Behandlingen är tuff och tar ner kroppen så pass att det är först efter att man återhämtat sig som som man ser vad mycket bättre man blivit.  MEN, jag hade verkligen hoppats att mina prover varit bättre och att jag skulle må bättre vid det här läget men det är inte så ovanligt, säger han. Det kan ta tid innan jag känner effekt, som sagt.

Dr Oslo gav mig också förslaget att ta ”Cowdens protokol”l som är ett örtprogram med olika örter som är antibakteriella, detoxande och vitaminer och mineraler. Har läst lite om det här och det verkar väldigt intressant. Det är också en av sköterskorna på kliniken som har tagit det i 4 månader och mår mycket bättre. Hon har också borrelia och varit sjuk under många år utan att veta vad som varit fel. Cowdens örter är också mer effektiva på de co-infektioner som man oftast har när man fått när man har borrelia. Även parasiter och svamp är något som örterna ska bita bra på. Det mest positiva är ju att de inte tar ner kroppen så illa som antibiotikan gör utan hjälper kroppen istället. Berättar mer om Cowdens en annan dag.

Att inte må bättre än jag gör nu gör mig nojig och det är oroligt vad som händer i framtiden med mående, ersättning och pengar till eventuell fortsatt behandling. Att jag inte får behandlingen i Sverige gör ju att jag nu måste spara ihop nya pengar för eventuella återfall. Måste jag arbeta deltid utan ersättning så klarar jag inte att få ihop till behandlingen. Oro och stress är INTE bra för infektionerna så jag jobbar ständigt med att tänka positivt och inte jaga upp mig. Hur lätt det nu är med ”moment 22” situation och när hjärnans bakteriehärd  inte går att påverka med tankar. Det är tur att jag har min älskade M som är som en solvarm klippa att luta sig emot. Han har alltid lösningar på allt och har jag ramlat över kanten och dinglar över fritt fall, så drar han bara stadigt upp mig. Inte så ofta han behöver det nu mera, och det är väl ett bättrings-tecken, men igår var en sån dag.

Idag är jag i alla fall på väg till Oslo igen och det är bara att bita ihop, mobilisera och hitta nya krafter.

Dag 51

Tisdagen den 20 november 2012. (8:e IV-veckan)

Nu har det varit ett par go-dagar. Började med Flagyl i lördags, visserligen bara en om dagen, men än så länge funkar det ganska bra. Har haft bättre syreupptagning i kroppen och det har inte varit så tungt när jag går. Skönt! Väntar nervöst på provsvaren från Tyskland och hoppas få reda på det innan jag åker hem på torsdag. Håller tummarna för att proverna är i topp!

Idag har jag varit och fikat med två supergoa unga tjejer från Bergen. Vi har mycket att prata om och tiden rusar iväg. Det är skönt att umgås med dem för de vet precis hur man mått, mår och förståelsen är fullständig när någon inte mäktar med eller pratar i nattmössan eller helt enkelt bara blir ”off” helt plötsligt. Alla som går på IV-behandling på kliniken har varit väldigt sjuka och man inser vad illa däran jag varit och vilken jäkla tragedi det är att få de här infektionerna. Vad det ställer till med i kroppen egentligen. Speciellt i hjärnan där dessa spiroketer och parasiter gärna sätter sig och mår gott bland fettvävnaden. Urk!!

Idag fick jag reda på varför många, precis som jag har underfunktion och inflammation i sköldkörteln. Det beror på att bakterierna vill ha kallt för att må riktigt bra. Då ser de till att sköldkörtelns hormoner minskar, man får alltså lägre ämnesomsättning, vilket gör att man får en lägre kroppstemperatur. Fiffiga jävlar, de där snyltgästerna!!! Och inte nog med det, för att kroppen verkligen inte ska fungera då det tillsätts hormoner så ser de till att binjurarna också slöar till och därmed inte kan omvandla T4 (Levaxin) till T3 (som gör att kroppen fungerar). Grymt imponerad, får jag säga. Inte konstigt att jag mått så skit, det är ju en högintelligent elitarmé som invaderat kroppen.

Men det pågår ett inbördeskrig. Antibiotikasoldater mot bakteriekrigare.

Vi ska ta dom, vi ska kämpe! Till siste ”klutt”!!

Dag 44

Tisdag 13 november 2012 (7:e IV-veckan)

Livet är lite surt just nu. Det är november och det är kallt och riktigt grå-grå ute. Surkallt. Läget för mig är tungt. Kroppen är tung och trött och vill inte mera. Kämpar mot den och försöker peppa mig själv hela tiden att stå ut några veckor till.

Har idag börjat med Azitromax i ”shoten” istället för att se om det ger mer effekt. Mina leder och muskler värker och är stela och mina fötter tycker INTE om när jag går på dom. Känner mig som en 90-åring käring när jag går upp på morgonen. Att ta Azitromax tar mycket längre tid så idag var jag på kliniken i 3 timmar. Gör ju inte så mycket då jag inte har så mycket annat för mig direkt. Det blir en tur på Karl-Johans gate med omnejd på eftermiddagen innan jag går till hotellet och slappar. Det är drygt och tråkigt att vara här själv och för varje vecka så tar det emot mer och mer. VILL BARA HEM!

Jag har fått sluta med Rimactan och Artimisian för att se om det blir bättre med mina ömma muskler och leder. Det kan också vara att kroppen är full av toxiner av alla döda bakterier vilket ju i och för sig är bra men jävligt smärtsamt. I går var jag därför också till dr Alina  som är även jobbar med alternativbehandling, t ex Cowdens protokoll som ska vara väldigt effektivt. Många börjar med det efter antibiotikabehandling för att slippa få återfall som tyvärr inte är så ovanligt. Örtdropparna, som är består av ett par antibakteriella och parasitdödande och några är detoxande, är mycket effektiva på de co-infektioner som följer med borrelia. Man har ju oftast inte BARA Borrelia utan erlichia, bartonella, babesia, TWAR mm. På mig har de med prover diagnostiserat borrelia och TWAR men tror också att det är bartonella och babesia med i sammanhanget. Detta på grund av de envisa symtom jag har bl a mina ömma fötter.

Ska i alla fall bli intressant och se vad det ger. Dr Alina själv tar Cowdens för hon har borrelia. Hon har valt att inte gå på antibiotika i första hand utan börja med Cowden för att se hur mycket det ger. Hon verkade komma från Tyskland och ha erfarenhet därifrån. Även en av sköterskorna tar Cowdens och mår riktigt bra nu efter 4 månader.

Sen börjar verkligheten också. Det är ju en framtid som finns där om några veckro, efter IV-behandlingen. Hade ju önskat att jag bara blivit SÅÅÅÅ bra under behandlingen så jag kunna börja arbeta heltid direkt efter men det var ju en dröm förstås. Är tröttare än jag var innan behandlingen så det är ju inte att tänka på. De som gjort IV säger att effekten ofta kommer en tid efter man slutat, kan ta flera månader innan man känner full effekt.  Då är nästa fråga: Vad händer då när jag slutar om några veckor? Får jag sjukskrivning,  ska jag fortsätta gå på aktivitetsstöd, eller vad kan jag få för ersättning? Ska försöka arbeta min halvtid i alla fall kanske kan öka till 60% men det funkar ju inte med sjukpenning. Då är det ju 50 eller 75% som gäller. De kan verkligen krångla till det de där FK snubbarna. Under åren med denna sjukdom så har de ju mer än gärna skickat en till kurator och terapeuter som lärt en hur man ska tänka. Acceptera, lyssna på sin kropp, inte stressa, inte pressa sig och säga nej. Jo, det har man ju lärt sig och försöker verkligen leva efter det. Jag är ju en person som har haft väldigt svårt för det men har faktiskt de här åren jobbat hårt på detta och lärt mig att ta hand om mig. Tyvärr så förstår ju inte FK det. Det de skickat mig på bryr de sig ju inte om jag nu efterlever för de anser ju att jag ska arbeta heltid trots att jag inte orkar. Och DET är väl inte att lyssna på kroppen.

Jaja, gnäll gnäll, det ordnar sig på något sätt. Det har min älskade M sagt och det litar jag på. Han brukar ha rätt.

Det kan ju faktiskt vara så att jag vaknar i morn och kan göra så här också.   Staty på Folketeathret i Oslo