Arkiv | september 2012

Nu är jag redo för IV

En hel sommar har gått sen sist. Har inte orkat skriva för det har varit tungt emellanåt och ibland vill man bara inte tänka på att man är sjuk. Semestern var väl rätt hyfsad, orkade äta antibiotika då under tre veckor och de veckorna var riktigt hyfsade faktiskt, men sen brakade magen igen- Efter det har jag inte ätit någon mer medicin men det tog bara några veckor så blev kroppen tröttare, fick värk i knän och höfter igen, mina fötter ömmar och här onda att gå på, hostan kom tillbaka, ryckningar i ansiktet, koncentrationssvårigheter, dimsyn, mm. När jag känt symtomen komma tillbaka så har jag blivit deprimerad och ledsen och det är svårt att ta tag i saker. Att inte kunna äta tabletterna, som jag vet håller sjukdomen i schack, gör mig nästan skräckslagen och den antibiotika som förmodligen hade gjort mig frisk på sikt klarar min kropp inte alls av, gör ju att jag tappar förhoppningen om att blir frisk en dag. Kanske inte så konstigt att man blir nere och förtvivlad emellanåt. Infektionerna i sig sätter ju psyket i gungning rejält och det gör ju inte saken bättre. Att ”tänka kola” är grymt stressande och gör en frustrerad. Det känns som om min hjärna är som en låg-energilampa. Man tänder den men det tar flera minuter innan det lyser. Usch, det är en hemsk känsla!

Min läkare i Oslo har ju sen i början på året rått mig till intravenös antibiotika behandling eftersom jag har så svårt med tabletterna. Har ändå försökt att kämpa på med pillrena men nu går det inte längre. Efter sommarsemestern bestämde jag och min man att nu försöker vi få till det här, så den sista månaden har jag använt min krafter att få till en intravenös behandlings period. Jag har tagit ett lån, sökt förbyggande sjukpenning (som är en förutsättning för att jag ska kunna åka), letat boende och ordnat med jobbet. OCH NU ÄR ALLT KLART!! Den första oktober börjar behandlingen. Med skräckblandad förtjusning, kan man väl säga. Man vet ju inte hur man reagerar på behandlingen och om det blir en massa herx som får kroppen att må skit. Men man får väl ta en dag i taget.

Ett lån kommer att finansiera behandling och boende och jag har fått beviljat förbyggande sjukpenning under behandlingen, åtminstone de fyra dagar jag får behandling så jag har i alla fall en inkomst under tiden och jag är sååååå lättad att det ordnade sig. Hade först tänkt ta semester och tjänstledigt, om inte sjukpenning beviljats, men då hade jag inte fått någon sjukpenning eller aktivitetsstöd efter behandlingens slut om jag nu inte är helt frisk då vill säga. Vilket man förstås inte helt vågar hoppas på , då det kan ta en tid efter innan man vet hur bra man blir egentligen.

I mitt allra djupaste av mitt hjärta önskar jag nu att behandlingen fungerar toppen och det här ska få de djävulska bakterierna att lämna kroppen för gott och aldrig mer visa sig. Att inte behöva mer tabletter och framför allt ingen mera intravenös behandling. Det vet man ju dock inte. Man  kan ju få skov tillbaka och behöva mera behandlingar i framtiden men det vill man ju helst slippa både p g a den hemska sjukdomskänslan och de stora ekonomiska kostnader det medför. Det är därför jag nu satsar järnet på att verkligen ge bakterierna en rejäl smocka som får dem att packa, låsa och dra för alltid.

Jag planerar en tid av minst sex veckor i Oslo som jag tänker försöka ge kroppen både behandling, avslappning och träning. Ska försöka  börja dagen med frukost och en promenad. Sen blir det tunnelbanan till kliniken där behandling sker under ca 2 timmar (tror jag). Då blir det avslappning med ljudböcker. Sen tunnelbana tillbaka till hotellet, en lätt lunch och en promenad igen i Oslos fina omgivningar. Kvällarna ska ägnas åt böcker, film och kanske bloggande. Man vet aldrig. Mina planer hänger naturligtvis på hur jag mår under behandlingen men jag har i alla fall goda ambitioner.

Min kropp känner sig nu i alla fall förberedd för detta. Jag har boostat kroppen rejält nu med att höja mitt immunförsvar, basat kroppen och levt riktigt nyttigt sen en dryg månad tillbaka. Ja, inte sista veckan kanske då jag varit i Spanien med min älskade M och hälsat på goda vänner i deras hus i Mil Palmeras.Vår bröllopsresa som blev en fantastisk vecka med bara manana manana, sol, värme, bad, många goa skratt, god mat och dryck. Även om man kanske inte levt lika nyttigt så gav det kroppen och psyket en rejäl kick av positiva känslor.

Nu, tillbaka i verkligheten, återgår jag nu till gröna drinkar med spirulina och vetegräs, chlorella, björkaska, kalktabletter, massor med frukt och grönt och minimalt med snabba kolhydrater. Min kropps ph-värde har ökat från 4,5 till 7,0 på bara några veckor vilket är grymt snabbt och positivt. Det gör att kroppen slipper kämpa järnet med att hålla blodet på sitt rätta ph-värde vilket då gör att mitt immunförsvar blir bättre förhoppningsvis och klarar av att bekämpa ”djävlarna” så de drar snabbare ur kroppen.

Så tack vare denna underbara semestervecka, det otroliga stöd jag har från min älskade M och alla kära runt mig, samt det faktum att behandlingen faktiskt ser ut att bli av så ser jag fram emot hösten, vilket jag inte gjorde för några veckor sen. Då ville jag bara ge upp, kliva ur min egen kropp och försvinna från värk, trötthet och mediciner.

Nej, aldrig ge upp! Nu är det nya tag igen!