Arkiv | juni 2012

Infektioner bakom autoimmuna sjukdomar och varför sanningen inte kommer fram

Mycket intressanta artiklar om att det förmodligen ligger vanliga infektioner (Chlamydia Pn, Mycoplasma, E koli, Borrelia,m fl) bakom autoimmuna sjukdomar som bl a MS, ALS, Parkinsons, Crohn´s, Ulserös Colit, Fibromyalgi, Reumatism, astma och kronisk trötthetssyndrom.

http://www.prohealth.com/library/showarticle.cfm?libid=8949

Sanningen (?!) bakom  den riktiga orsaken bakom bl a MS och varför den inte kommer fram. Skrämmande om detta är sant!! Och fruktansvärt för alla som får dyra mediciner som bara lindrar symtomen när de egentligen kunde bli helt friska. Googleöversättning från artikeln:” Big Pharma är i näringslivet att tjäna pengar, och pengar görs när människor är sjuka, inte när de är friska”.

Läs artikeln här:

http://owndoc.com/lyme/multiple-sclerosis-is-lyme-disease-anatomy-of-a-cover-up/

Sommarfröjd

Semester, sol och frukost på altanen tillsammans med min kära man. Kan livet bli så mycket bättre?! 

Vi bara tar dagen som den kommer. Målar lite på huset, gräver lite här och där, invaderar solsängen med en bra bok, åker till golfbanan och ”slår en hink” eller bara fikar i den fina omgivningen. I går kväll satt vi ute och eldade i braskorgen och lyssnade på  ”Potensgivaren”. Ljudbok som kan rekommenderas och som ger många goa skratt.

Golfen är underbart att kunna ta upp igen. Har inte orkat spela på 10 år så bara att jag kommer iväg till banan och kan börja träna lite är ett stort framsteg. Är fortfarande inte på banan men det kanske också blir snart. Fick ett bronsmedlemskap av min käre M i födelsedagspresent vilket ger mig möjlighet att spela tre st 18  eller sex 9-håls runder. Några 18 hål är en utopi men orkar jag  4-5 hål så är jag glad för det. Så även om jag inte är på banan så är jag i alla fall på G!

Vi skulle ha tagit en tur till Skåne, som vi alltid gör på sommaren för att hälsa på min syster och bästa vänner, men alla våra utgifter under våren får oss att skippa det i år. Det har varit bröllop, student, nya sommardäck, reparation av gammal bil, hyra av minigrävare och singel till dränering runt hela tomten. Inte nog med det så gick diskmaskinen sönder förra veckan vilket ledde till nyinköp av sådan SAMT att elpannan läcker vatten så ”röris” kommer idag och tittar på den, vilket säkert också kommer att bli en nätt kostnad. TUUUUUR att skattepengarna har kommit!! De hade vi dock tänkt använda till att renovera badrummet till hösten men de verkar som det får skjutas på framtiden. MEN, jag klagar inte! Vi har så vi klarar oss, bara det att ibland strömmar pengarna ut snabbare än de droppar in.

Planerna är också  en IV-behandling i höst så jag har bokat tid för start den 24 september. Skulle börjat i slutet på augusti egentligen men vi ska på en resa med goa vänner till deras hus i Spanien den 14-21 sept. så då hade jag varit tvungen att avbryta behandlingen och det tyckte inte dr Oslo var det bästa . För att finansiera behandlingen får jag ta ett lån men blir jag frisk så är det värt det. Eftersom jag varit sjuk så länge och infektionerna sitter så hårt fast i kroppen så måste det till en intensiv IV-behandling. Hört flera nu som varit sjuka lika länge som jag eller längre och som inte blivit helt bra på tabletter men där intravenös behandling tagit knäcken på bacillerna och eftersom min mage inte orkar med de mediciner som måste till så har jag ju inte så mycket val.

Efter att ha hållit upp med medicinerna i sex veckor, för att läka magen, så gör jag nu ett nytt försök. INGEN Azitromax i alla fall! Klacid, Rimactan och Artemisia blir det nu ett tag framöver, förhoppningsvis. Än så länge funkar det men jag mår lite illa ibland så det är lite oroligt. De sista veckorna utan ab så har jag fått tillbaka en del symtom igen. Ryckningarna i ansiktet och nacken, klickandet i vänster öra, en djävulsk ömhet och värk under fötterna och i smalben, stel i alla leder, lite yrsel emellanåt samt svårt att hålla koncentrationen. Jag är ändå ganska pigg fortfarande, vilket är underbart, för den kollosala tröttheten är så hemskt knäckande så den vill jag slippa mest av allt. Sen har jag ju en bit kvar även där, innan jag är på topp, men jag orkar ändå vara uppe hela dagarna och blir inte helt slut av lite rörelse.

Just nu är klockan 05:47. Har varit uppe sen halv fem, för efter att ha legat vaken ett par timmar så gick jag upp. Detta är något nytt för mig, att inte vara helt utslagen på mornarna utan vakna utvilad. Det är inte varje dag men det händer och då går det bara inte att sova. Som om kroppen har vilat nog. Och herregud, vad jag är trött på att vila! Att ligga i soffan och dega, det har jag fått nog av under de här åren. Jag är väl inte en person som har suttit på rumpan nån längre stund innan jag blev sjuk, och man är ju den man är, så trots att jag nog har lärt mig att bara slappa emellanåt så har jag ett visst tempo i kroppen när jag sätter igång med saker. Det är ränder som inte går ur tigern.

Nej, nu ska jag gå och koka ägg till den sovande mannen och bjuda honom på frukost i solen. Ytterligare en härlig dag att se fram emot!

Magen har sagt upp sig men jag är väldigt lycklig

NU har min mage brakat! Den har sagt upp sig och är inte alls med på mina villkor längre. Anledning? Förmodligen Azitromax. Inte första gången jag försöker med dessa mediciner och mår skit efter ett tag. NU var det sista gången, kan jag säga. Inga mer såna pille-riller för mig.

Har haft flera omgångar nu när magen sagt ifrån med illamående och stressade tarm. Har därför inte tagit någon antibiotika på drygt fyra veckor, förutom ett par dagar förra helgen då jag tycket jag mådde så bra att det säkert skulle gå bra att börja igen men , NEJ! Denna veckan har varit hemsk, ett illamående som däckade mig helt.

Jag som mådde så bra. Kände att Rimactanen som jag började med för ett par månader sen verkligen gjorde sitt för att ”killa” bakterierna och jag fick mera krafter. Men lyckan var kortvarig, tyvärr. Nu kan jag inte stoppa i mig någon form av mediciner utan får gå på blåbärsproviva, kokt fisk och mosad potatis. För en månad sen såg jag fram mot att faktiskt orka spela lite golf och  äntligen få en sommar där jag kunde ”leva lite friskt” igen.

Vad som har hänt  efter fyra veckor piller uppehåll är att det redan kommit tillbaka en del symtom. Ryckningarna i ansiktet, nacken och ryggen. Värken om ömheten i mina fötter har blivit värre. Hostan börjar återkomma. Känner mig mera stressad och hjärtklappningen är tuff igen emellanåt. Körteln i nacken svullnade upp och värken i höger öga kom igår. Inte kul!!!

Vad gör jag nu då?

Det är ju intravenös behandling som gäller, jag vet ju det. Men jag har bara ingen lust att leva på ett vandrarhem i Oslo resten av sommaren. Det tar emot så f-b, ärligt talat. Jag har inte pratat med dr Oslo än och det kanske är så att de inte har möjlighet att ta in mig under sommaren heller så det kanske inte blir förrän till hösten ändå. MEN, jag vill ju inte falla ner tillbaka så jag blir superdålig igen. Nej, det får bara inte hända.

Det blir mycket ångest, frustration och oro i det här. Man kämpar så otroligt och när det blir bakslag så orkar man knappt hitta krafter att kämpa vidare. Inte när man gjort det för femtielfte gången. Det blir bara FÖR tufft ibland. Tur att man inte visste när man började behandlingen för drygt ett år sen vilken resa det skulle bli. Skönt ändå att man är lyckligt ovetande om framtiden också.

Nu har jag i alla fall bestämt att jag ska vårda min mage så ömt det bara går i två veckor och sen har jag semester. Då ska jag testa antibiotikapiller igen för OM min mage då säger ifrån igen så är jag i alla fall ledig. Jag är så trött på att vara hemma från jobbet några dagar rätt som det är för att jag får bakslag så jag tar det hellre på semestern.

Men trots min bråkande mage så är jag LYCKLIG!! En stor anledning till att jag orkar karska upp mig efter varje bakslag är min älskade man. Jo, faktiskt, jag kan nu kalla honom MIN MAN! Vi gifte oss den 18 maj och det var en helt underbar dag. Vi ville ha ett lite bröllop med bara våra barn och allra närmaste närvarande. Ingen uppståndelse utan ett avslappnat tillfälle att träffas tillsammans. Så vi försökte hålla det hemligt för de flesta förutom ett par som vi var tvungna att involvera för att det skulle fungera. Vi skulle vigas ute i parken på vackra Apertins herrgård och äta maten i deras enormt mysiga ”magasin” i gammal miljö.

Och det klaffade perfekt! Alla blev väldigt överraskade och glada (som tur var!) och dagen blev precis som vi ville att den skulle bli. Vi har sex fantastiska barn tillsammans och de var så fina mot oss allihop och glada för vår skull. Älskar er alla, våra underbara ”kids”!!

Och min käre M, som har ger mig så otroligt mycket positiv energi och kämparanda. Han ger aldrig upp och ser hela tiden lösningar när jag är så förvirrad och ledsen och inte ser någon utväg åt nåt håll. Det betyder otroligt mycket!!  Tack, älskade för att du finns i mitt liv och jag hoppas att det blir låååååångt, tillsammans med dig!!!