Arkiv | maj 2012

Herx var det här!

”Vår bästa tid är nu………..”, sjunger ju Jan Malmsjö.

Och ja, det kan man väl verkligen säga om denna fantastiskt vackra årstid. Det är så härlig grönska att det nästan gör ont i ögonen och det fullkomligt exploderar i naturen av allt, både växter och djur. Jag njuter! Har faktiskt orkat träna lite smått med stavpromenader och lite styrkeövningar hemma. Promenaderna är sköna och jag orkar nu ca 3,5 km i raskt tempo. Problemet är att jag får så grymt ont i mina fötter och leder men jag försöker inte bry mig i det utan stå ut bara. Tror ändå att kroppen till slut, när det fått lite mera kondition och styrka, läker snabbare. Bara jag inte idiot-tränar som jag gärna vill göra när jag sätter igång.

Mina leder, muskler och speciellt fötter har jag haft ont i under perioder av hela min sjukdomstid. Nu har det dock varit riktigt jävligt ett tag. Vet inte om det är herx kanske. Har börjat med några nya mediciner så det kan mycket väl vara de som verkar rejält. Har ätit Rimactan, Klacid, Azitromax och Artemisia annau i några veckor och det har funkat hyfsat bra. Azitromaxen har jag testa flera gånger men min mage brukar ge upp efter ett par veckor, och det börjar den göra nu igen trots att min läkare rådde mig att ta en halv tablett varje dag istället för en hel varannan dag. Jag får kraftiga diaréer av den och till slut brakar magen och så får jag hålla upp med alla mediciner ett par veckor och det är inte kul alls.

Idag ÄR det verkligen herx, det känner jag. Vaknade i morse med världens kryp i hela kroppen och det går bara inte att ligga still, alla leder värker, mina fötter går knappt att gå på, körtlarna i nacken svullnar, hostan blir värre och jag tål inte ljud. Känns som om jag har en rejäl influensa. Nu börjar man ju känna igen det här så det är bara att gilla läget, dricka massor med vatten som jag pressar citronsaft i, och ta det lugnt. Inte stressa. Det är ändå lika jobbigt varje gång för det blir lite panik i kroppen och man vill bara krypa ur sig själv och gå därifrån.

När jag var till dr Oslo sist så sa han att det nog är dax för en IV-period ändå, för att jag ska bli så bra det bara går. När man också ätit antibiotika så länge så är det inte ovanligt att magen ger upp och det är svårt att få i sig de mediciner man behöver. Jag tänkte ändå försöka äta pillerillerna under sommaren och sen köra en IV-period till hösten. Kanske denna kombination av tabletter ändå funkar så bra så jag slipper, och det vore ju helt underbart.

Man önskar att man kunde ta tabletter några veckor och sen var man bra, men detta är inget hundrameters-lopp utan en dubbelmara i orkanvind. Man får koppla på allt tålamod man har emellanåt. Köra ner huvet, luta sig framåt och kämpa sig fram i blåsten.  Ibland mojnar det och man står rak och modig och sen tar det i igen och det är bara att kura ihop sig och köra på. En del av mina symtom är borta eller nästan borta men en del är mer svåra att bli av med. Jag prickar av dem en och en, så även om det går sakta så händer det saker i kroppen. Det verkar som om symtomen ibland tilltar för att sen försvinna och det är väl det jag hoppas nu med värken i leder och muskler. Kanske det är motvind i det grövsta ett tag, för att sen mojna helt.

I alla fall är det våren och vi har hela sommaren framför oss!! Ska njuta järnet och ta vara på varenda minut. Och ”………glömma den snö som föll ifjol………..”